Archive for the ‘Thoughts in general’ Category

The Swedish Migration Board


I’ve posted a couple of very blood-stirring posts at my blog regarding recent revelations on how employees at The Swedish Migration Board have celebrated the fact that they’ve ejected families who have sought permanent stay in Sweden. I’m not making this up. Some had cake, some drank champagne – during work-hours – to celebrate this.

Read my posts to see evidence of this, (very muted) confessions from two of the criminals and read the very muffled voice of Janna Valik, the General-Director of The Swedish Migration Board, as not much, apparently, happens with said culprits.

My first post is found here, and the second one here.


Noam Chomsky on propaganda


In “Imperial Ambitions: Conversations With Noam Chomsky On The Post-9/11 World“, David Barsamian interviews Noam Chomsky. Here’s a brilliant piece on propaganda:

How does one recognize propaganda? What are some techniques to resist it?

There are no techniques, just ordinary common sense. If you hear that Iraq is a threat to our existence, but Kuwait doesn’t seem to regard it as a threat to its existence and nobody else in the world does, any sane person will begin to ask, where is the evidence? As soon as you ask this, the argument collapses. But you have to be willing to develop an attitude of critical examination toward whatever is presented to you. Of course, the whole educational system and the whole media system have the opposite goal. You’re taught to be a passive, obedient follower. Unless you can break out of those habits, you’re likely to be a victim of propaganda. But it’s not that hard to break out.

On May 1, 1985, Reagan declared a national emergency in the United States because of the threat to the security of the United States posed by the government of Nicaragua, which was two days’ drive from Harlingen, Texas, and was planning to take over the hemisphere. If you take a look at that Executive Order, which was renewed annually as a way of building up support for the U.S. war in Nicaragua, it has almost the same wording as the October 2002 congressional declaration on Iraq*. Just replace Nicaragua with Iraq. How much critical intelligence does it take to determine how much of a threat Nicaragua was to the United States? Again, people outside just look at this in wonder and don’t understand it. Right through the 1980s, the tourist industry in Europe collapsed every few years because Americans were so frightened as a result of some spike in media coverage of terrorism that they thought, if we go to Europe there will be some Arab there who is going to try to kill us. Europeans don’t know what to make of this. How can a country be so completely frightened of something completely nonexistent that they’re afraid to travel to Europe?

That’s happening again right now.

Yes, it’s happening again. But in answer to the question “How do you break out of this?” just use your ordinary intelligence. There are no special techniques. Just be willing to examine what’s presented to you with ordinary common sense, sceptical intelligence. Read what’s presented to you the same way you would read Iraqi propaganda. Do you have to have special techniques for deciding that the minister of information in Iraq isn’t to be trusted? Look at yourself the same way. If you’re willing to apply to yourself the same standards you apply to others, you’ve won. From then on it’s easy.

*=Executive Order 12513, Prohibiting Trade And Certain Other Transactions Involving Nicaragua, See also New York Times, 2 May 1985; and Noam Chomsky, Turning The Tide (South End Press, 1986), p. 144, for more detail.



I’m happy that “Wal-mart: The High Cost of Low Price” is doing good. Roger Ebert has given it a thumb-up (which is quite good (even though he actually liked the latest Star Wars-film; Roger! Wake up!)) and there’s a QuickTime clip available on Jim’s site which lets you see what Ebert has to say about it.

I’ve already ordered my copy of the film. Do the same! Even though you don’t have a Wal-mart in your country (like myself) it’s a very important issue: one should always remain true to businesses that are true to its employees and are not engaging in moronic activities, like polluting the environment.

By the way, if you have seen a documentary (sponsered by Wal-mart themselves) called “Why Wal-mart Works”, you shouldn’t feel as if it does. Just check this little QuickTime video courtesy of The Daily Show to know that the Wal-mart sponsored documentary is as fake as it gets.

Racist lullaby


prussian_victory.jpg You’ve got to check this page out. It contains link to a horribly home-made video, starring three children: two girls who (seem to) play and sing the song.

What song? Well, it’s a little racistic ditty. You’ll have to check it out yourself. The entire video is downloadable through mentioned site.

Noteworthy facts and questions:

  • The baby is named Dresden.
  • You clearly hear an acoustic guitar, but this doesn’t stop the guitar-playing girl from having a Steve Vai-ish electric guitar sling around her neck (and does that really match their “European clothes”?)
  • What the f-ck are “European clothes”?
  • Did the kids write the lyrics? Hell no. Talk about your racist parent who uses his kids for pushing his own agenda. Hello, Jordy.
  • The site says “It cannot fail to charm the socks — and the stereotypes — off anyone who sees it.” Do they mean the video will charm the light-weight prejudiced socks off and replace them with ultra-racist ones instead? I’m sure that’s what being implied.

Timbro tankesmedja – intellectual death


As I’m reading Sam Harris’ “The End of Faith: Religion, Terror and the Future of Reason”, I’ve come to page 29, where the following is mentioned regarding the planes crashing into America on 2001-09-11:

Why did nineteen well-educated, middle-class men trade their lives in this world for the privilege of killing thousands of our neighbors? Because they believed they would go straight to paradise for doing so. […] The consessions we have made to religious faith–to the idea that belief can be sanctified by something other than evidence–have rendered us unable to name, much less address, one of the mest pervasive causes of conflict in our world.

This is, of course, not only applicable to faith, but any matter where evidence is not apparent.

Today, Tiina Rosenberg (whom I’ve written about before) has resigned from politics, not only because she is constantly under attack from homophobes and anti-feminists, but also because she has been indirectly threatened by a right-winged group of people calling themselves “Timbro tankesmedja” (which translates as “Timbro thought-forge”). Exactly what does said threat consist of? I will tell you.

In this article [in Swedish], posted today in DN, Rosenberg publicly explains why she has now decided to leave the board of Feministiskt Initiativ (Fi), one of the reasons being the indirect threat: Rosenberg recently received a book, a thriller sent by Timbro tankesmedja, with a note. The note read as follows [my translation]:

Hello, Tiina! This is a book about a frustrating existence where one after the other goes missing. A situation which probably isn’t unheard of.

How nice. Apart from attacking the Swedish government with false claims (see my notes about Johan Tralau’s mad and anti-intellectual attack on Rosenberg and the Swedish government here), said “thought-forge”, of which Tralau is a member, may be using mafia tactics. According to Cecilia Stegö Chiló at Timbro, Rosenberg has left out a part of the note, reading “deflects and goes missing” instead of “goes missing”. In this article in DN today, Stegö Chiló adds that the book has been sent to “several” people in Sweden, and not just to her. She adds that she does not feel sorry for Rosenberg.

To iterate on the sheer intellectual value of Timbro tankesmedja: my friend Rade recently wrote this angry post regarding a statement by another member of Timbro tankesmedja, namely Johnny Munkhammar. On the day that the Nobel Prize Committee were to announce the winner of the Nobel Peace Prize, he was part of a panel of people discussing who deserved it most, and came up with two nominees. McDonalds and George W. Bush/Tony Blair.

In his letter to Rade, he quoted this speech (as read) by Bush, saying Bush and Blair have “liberated 50 million people from oppression“. Of course, Bush said “It is courage that liberated more than 50 million people”, but let Munkhammar equal the word “courage” with Bush/Blair. It’s a free world. Only, our world wouldn’t be very free if Bush/Blair reigned, which apparently does not bother Munkhammar. He is not even bothered with critique of his source: if we all would actually believe all statements made by our governments, we would have a lot of problems. Remember the words of Juvenal: “Who watches the watchmen?” This is especially noteworthy, as Bush frequently, since the advent of 2001-09-11, refers to biblical passages in his speeches, and at times replaces “God” with “the USA”, when lifting passages. That’s a tad risqué, don’t you find? You can see much more about how Bush and his administration caters to the American extreme christians in the excellent documentary titelled “The Jesus Factor”, streamable in its entirety, for free, here.

So, apart from the fact that Munkhammar believes George/Tony should have the prize, his other nominee was McDonalds – one of the most fierce corporations in history, that is, like every other corporation on this planet, motivated solely by making as much money as possible – that he thinks should be awarded the Nobel Peace Prize. Please, see “The Corporation” before you note another thing about the true goal of corporations. Munkhammar says McDonalds should receive it as they “work for openness, trade and exchange between countries” which “in turn, leads to peace”. He doesn’t say anything about what this corporation wants, what they trade, what said “openness” or “exchange” consists of. However, judging by his standards in that statement, Hitler wanted peace. Bush evidently wants peace in the same way (which is especially noteworthy in appointing John Bolton as ambassador for the USA, in the UN). HalliBurton definitely wants peace.

I say McDonalds aren’t about openness in the least. For a popular stance on how open they truly are, and how much worth their products truly carry, see Morgan Spurlock’s “Super Size Me“.

All in all, I haven’t checked out Timbro tankesmedja more than this. Of course, the above claims by a couple of their members are atricious, and their indirect threat against Rosenberg is a direct threat against democracy as a whole, but I’m not saying they’re wholly devoid of any form of intellectual thought – simply because I haven’t wholly checked them out. What I hope my quoting Harris makes clear, is that when one is debating, driven by emotions instead of carrying facts and intellectual capacity, one should look oneself in the mirror once an hour and say “I’m not making any factual claims. I’m simply talking rubbish that has no basis in reality.” Then, either mend your ways or don’t make these claims in the reality in which many of us happen to live, because it only adds to the rubbish-pile. How would you like to be remembered: as an intellectual person who can back claims and stand by them, or as hot air with as much worth (in every way) as a cheeseburger courtesy of McDonalds?

Gender-based hatred in Sweden


As this article from DN [in Swedish] points out, Tiina Rosenberg, whom I’ve written about previously, is constantly under fervent attack, apparently because she is intellectual, strong and a leading member of Feministiskt Initiativ (Fi).

The most recent attack is courtesy of Johan Tralau, a scientist, who has accused Rosenberg of cheating, in order to attain her professorship in Gender Sciences.

His claim to this, is saying Rosenberg has stolen a piece of research and used it in a book of her own, without referring to her source. A reporter from DN has researched this claim, and sees that Rosenberg has, in fact, referred to the one sentence that Tralau is accusing her of stealing; if one can say anything to Tralau’s defense, the referral is made before said sentence, and not after it, which is customary.

So, was that all? No. This one, non-customary reference to one single sentence in an entire book, written by Rosenberg, was enough for Tralau to accuse the Swedish government of “letting gender politics pass before academic merits”, i.e. Tralau says Tiina Rosenberg shouldn’t be allowed her professorship because she added a referral to one sentence, of all her referrals in mentioned book, before, instead of what customarily comes afterwards, said sentence. Either that, or he’s anti-feministic. But, he’s a scientist, so he be that as well.

Hence, here’s what I suggest: let somebody rummage through Tralau’s list of writings, and let anybody who finds any single spelling-error or dubious full-stop, publicly exclaim that’s a sign meaning the Swedish government lets people who carry a penis pass before true intellectuals. And, of course, don’t forget to accuse Tralau of cheating to get to call himself “scientist”. For, as you know, scientists only use science as their tool of choice. They don’t go accusing people of theft on prejudiced grounds, do they?

The above would be funny in a Monty Python-esque way, if it weren’t for the fact that Rosenberg has now stated that she is thinking about leaving politics altogether, because of the hounds constantly following her (and her family). And they aren’t exactly few in number; even as they’re mostly intellectually incapacitated, the sheer legion of morons attacking can make a person mentally tired, ready to pack everything up. Everybody knows this. When the headlines of the country spell your name and every type of deranged adjective beneath in huge, capital letters, at least a day a week, you can probably guess Rosenberg’s situation is quite horrid at times.

If you who are reading this are not from Sweden, you may have heard that Sweden is “the most gender-equal country in the world”. By some slide-rulers this is true, but alas, men still are much more privileged than women in this country (and hence, in the world). Since Fi was founded this very year, giving birth to the first 21st-century political organisation that put feminism as their top priority, I haven’t witnessed anything like the attacks against them, of which extremely few have had any type of intellectual validity; most of these, I’ve heard through people who, instead of checking out the facts, have guessed what Fi are on about, and twisted this aggressively in their minds, blurting it out without caring for the consequences. When I’ve asked some of these people for solid proof backing what they’ve said, they’ve mostly laughed and said “what, you expect me to refer to what I read in some paper a week ago?”, to which I’ve replied “yep”. Go ahead! Further laughter and can-you-believe-this-guy-looks (when a discussion like this has taken place in the company of several people, and not in a one-on-one confrontation). I retort: “OK, you actually expect me to believe in something you’ve ‘read somewhere’, which in turn means you apparently believe any type of printed word without having to question the source or its validity? Don’t you think that would be wrong?”. Usually, this question just makes the person quimper and studder pap. Reason against aggressive, unbelievable trash always works: at least intellectually.

I hope Rosenberg stays on the political arena and I really hope the people who attack her and Fi on loose grounds can start using their minds. Sweden desperatly needs intellectuals like Rosenberg in order to stay afloat.

Jag och Gud


“Och Gud sade, Varde ljus! Och det vart ljus.”

Jag brukade läsa denna välciterade rad med förundran och underkastelse när jag var yngre. I total omnipotens beordrar Gud tomheten att bytas ut mot ljus och det sker ögonblickligen. Som barn låg jag ofta i min säng, bad Gud att ta hand om mina nära och skydda dem från allt ont i världen. Han var värd min fulla kärlek. Att besitta egenskapen att kunna skapa liv från ingenting, förtjänar ju en avdyrkan lika omfattande som kraften att begå gärningen i sig. Det är sant. En handling eller ett brott måste bemötas med en belöning alternativt ett straff av likvärdiga proportioner. Det är exakt detta handlingskoncept som behandlas i alla de större skrifterna. Öga för öga, tand för tand.

Med åren började jag, genom erfarenheter och upplevelser, bygga upp mitt eget tänkande. Ungefär som Gud gjorde med universum fast över en mycket längre tidsperiod. Situationer uppstod, våld användes, tårar rann, skratt ekade och allt detta lade grund för min personlighet. Då jag alltid varit en tänkare per definition, så kom fasen av intern diskussion att ske väldigt naturligt. Frågeställningar blev allt vanligare och jag närmade mig gränsen till det området, som under min tid alltid klassats som tabu, snabbare för varje sekund som gick. Jag kritiserade vänner, politik, familj, samhället och t.o.m. mig själv. Min tankekropp blev allt mer muskulös och att ge, samt ta stryk kändes knappt alls längre. Tvärtom, det var givande att få en utmaning. För när man bröt ner alla ord och meningar fick man oundvikligen kunskap. Slutligen gav jag mig på Gud. I min mentala arena, vars läktare var fyllda av fiktiva karaktärer från samtliga tidsperioder i mitt liv, möttes vi öga mot öga.

– Vem är du?

“Jag är Gud. Din skapare”

– Men om du skapade mig. Vem skapade dig?

“Ingen. Innan allt fanns inget. Inget fanns innan allt. Jag är evig och har alltid existerat.”

– Det är omöjligt då allt i vår värld är baserat på kausalitet. Ingenting sker utan en orsak som vållar ett händelseförlopp som i sin tur vållar ett nytt.

“Precis som en amöbas dimensionsuppfattning är otillräcklig för att ta den någon annanstans än höger eller vänster förbi ett hinder, är din hjärna för enkel för att kunna förstå mig. Min existens sträcker sig förbi proportionerna av mänskliga tankegångar. Din övertygelse att något måste ha existerat innan något annat kan inte göra annat än brista. Ty då skulle händelseförloppet pågått i all evighet. Och om det pågått i en evighet, hur kan då någon ha skapat allt?”

– Jag tar tillbaka det jag sa. Ingen har skapat allt! Byt din självutnämnda tron mot tomrum och du har sanningen framför dig. Radera ordet Gud ur människans vokabulär och tillsätt universum. Universum är evigt och i dess vakum har liv skapats. Varför skulle du finnas? Ett väsen som gett liv för att överge det och sen kräva avdyrkan och ovillkorlig kärlek. Det är sant att våra hjärnor är för begränsade för att kunna förstå. Men inte för att förstå dig, utan för att förstå universum.

Jag vände mig om och sprang ut ur arenan. Med tårar i ögonen och tankarna splittrade hörde jag hur arenan brast samman och allt den varit uppbyggd av föll till marken. Jag fortsatte springa tills jag vaknade på morgonen, osäker huruvida min konversation med Gud varit en dröm eller äkta. Livet fortsatte och jag blev vuxen. Gud hade inget inflytande i mitt liv längre efter den dagen. Under dagarna gick mina tankar aldrig åt hans håll utan svävade kring alldagliga ting och saker som betydde något i verkligheten. Innan läggdags kunde jag dock inte undgå att återgå till de rutiner jag praktiserat som barn. Saken är den att jag fortfarande pratar med Gud om kvällen. Det bara det att han inte svarar längre…

/Frans Narcisius

Reflektion av fina ord


Fina ord som media ständigt använder för våld, mord , maktmissbruk, slakt och oskyldigt dödande kallas det för humanitär intervention, fredsbevarande insatser, kirurgisk bombning , precisions bombning eller kampen för frihet. Dessa ord har vi blivit matade med under en längre tid utan att kanske riktigt reflektera över dess innebörd.

Att människor precis som du och jag runt om i världen vaknar till flyganfall “kirurgiska bombningar” utförda av ockupationsmakten och sover med oroligheten av att snart kunna fälla tårar för en förlorad vän eller själv bli den som tårar fälls för, är ett faktum. Miljontals människor desperat försöker finna lösningar för att få mat för dagen, samtidigt som vi i våra trygga hem vräker i oss mat för att sedan mätta och belåtna tycka och tänka som vi vill om den rådande situationen i världens alla hörn.

Att en tidig morgon gå ner till affären för att handla inte farligt i sig, men tänk att se en pansarvagn rullande framför Ica, den affär man tryggt under flera år inhandlat mat. Tanken att en pansarvagn står mellan mataffären och en själv är upprörande i sig, men att nationen inte har makten att avlägsna pansarvagnen är mer än uppretande. Att sedan en hel värd ser på är rent löjligt. Paradoxen mot människans “demokratiska” natur är att en hel värld skådar orättvisa handlingar utan att vidta åtgärder. Detta är ett faktum i flera länder idag.

Naturen styrs av lagar som inte ändrar sig av föra att passa våra behov och bekvämligheter. Eftersom vi människor också är delar av naturen gäller samma lagar då vi agerar. Om vi bombar människor så sprängs de, kulor dödar, våldtar ni någon så skadar ni denna människa svårt. Inga ord i världen kan rättfärdiga dessa grymmheter oavsett vad man kallar det för.

Fina ord är inte alltid så fina.

Fucking morons, give me my food


As you might have noticed by looking at the title for a nano-second, I am extremely angry at the moment. You see, I, as many others, have a one hour lunch break. No more! That hour is of great importance and without it I would not stand a chance at even surviving the day. There are many reasons why I really love lunch. Mainly because it is free time. Time you can spend talking, reading, relaxing or jamming a fork into a vendor machine. Whatever. This is not the entire thing though. The other thrilling thing about lunch break that I like is, hold your hat because you are in for a big surprise, the food. Yeah, it is true! As I skip breakfast almost everyday, I really look forward to engaging in unconditional wolfing of different foods. Choosing what food shall be consumed is also somewhat of a concept in itself. It is carefuly arranged democratically at work, as all the participants have one vote each and place them on whatever restaurant they want to eat at. All this happens verbally so do not think that me and my colleagues have actual campaigns with slogans, fake promises and conversations with God.

Since the chosen foods the past week had sucked I was really looking forward to todays choice. Word on the street was that it was Thai Food that the other colleagues were dreaming of. This thrilled me as I am a great fan of that particular food genre. Time lapses and the votes are being counted. Thai for the win!!! On our way in the car, I ask about the payment policies of the restaurant. To my dissapointment I am told that they do not accept credit cards-> Only cash my friend. We pull over for me to make a cash withdrawal. Bare in mind that the lunch break consists of 60 minutes. That is ONE hour. Problematic? Imagine Ed Bradley being a bitch for a certain amount of time. Now you know. Anyhow, the ATM was out of order so we had to keep going. Another stop is made and I go out to do my business (not to urinate) but this machine is out of order aswell. Back into the car, this time onward to the actual restaurant where we had heard rumors that there was supposed to be an ATM near by. I jump out at the scene but I can not seem to find the ATM. After screening the area I realise it is because of the HUGE line of people waiting to make cash withdrawals, in front of the ATM I am looking for! I get in line and wait for about 20minutes. When the old crack lady in front of me is done I insert my visa card rapidly, ready to input my code faster than a motherfucker, only to be welcomed by the text. “CONNECTION TO BANK LOST, OUT OF ORDER”

Completely outraged, my thoughts immediately land on the people ahead of me in the line. Why had they not mentioned this? Stupid morons I have 15minutes left of my lunch now, simply because they did not bother to tell the other people in the line of the erronous ATM. Fucking idiots. Is this an ancient phenomenon? If not, it means that people actually used to take the two seconds of time to, in a authoritarian voice, say “THE MACHINE IS OUT OF ORDER”. So if that is true, at what point did people stop doing that? Are they still doing it, only that I am the most unlucky motherfucker roaming this earth? Let me quote the title, “fucking morons”.

Pissed off and hungry I run to the car to explain the situation. One of the guys lends me money, we buy the food, go back to work and eat it up as fast as we can, with NO time for satisfaction of taste or hunger. I just shoved it down and on top of all this, I think the chef took it personal when I asked him to spice up my food, because I am still hyperventilating with tears in my eyes. Oh, I forgot, I did not get time to buy snuff so I have been without that for three hours now.

 Death to the people


/Frans Narcisius

Lekar, attraktion och likgiltighet


Häromveckan befann jag mig på ett icke så anständigt hak här i staden där jag bor. Mitt mål med tillställelsen var att lyssna på musik, avnjuta rusdrycker och ev. träffa en handfull av intressanta människor. Förfest hölls i traditionsenlig anda och kvällen rullade på i full fart. För att underlätta läsarens ack så svåra uppgift (att förstå), känner jag att jag måste avlasta en liten hemlighet jag bär på; Jag hatar kvinnor.

Innan du kavlar upp ärmarna och laddar din harpun vill jag att du låter mig förklara. Och nej, jag hatar inte kvinnor i brist på annat eller för att jag är chauvanist (vilket jag faktiskt inte är). Alla kvinnor står naturligtvis inte måltavla för mitt hat men mitt extrema ordval bottnar i ilska så lugna dig. Dimman är påtaglig och feministiska slagord viner i luften! Jag dodgar dem och förklarar snabbt utan att tveka, jag hatar (vissa)kvinnor för att de ofta väljer att placera sig själva inom ramar av betéenden som jag omöjligen kan bemöta på ett “rätt” sätt. När jag skriver “rätt” menar jag givetvis det sätt som kvinnan i fråga har förväntat sig och vill se som resultat av sitt beteende. Eller har de ens en avsikt? Ibland är det väldigt lätt att bara avfärda krogkvinnans betéende som någon form av ritual i kölvattnet av ett sjukt begär att få känna MAKT.

Exempel: Jag minns såväl ett tillfälle på ytterligare ett icke så anständigt hak för ett par år sedan. Dansgolvet är fullt så jag och mitt sällskap(sex killar) bestämmer oss för att delta. Vi dansar och har roligt varpå en okänd skönhet närmar sig och verkligen gör klart för mig vad som komma skall. Hon rör sig väldigt snyggt och dansen är till en början inbjudande men går snart över till fullskalig kroppskontakt. Alkoholiserad som jag var (skulle gjort det nykter anytime) hakade jag givetvis på och den enda logiska reaktionen jag kunde tänka på var att ta för mig. Vid mitt första försök att göra exakt det hon gjort i två minuter så visar skönheten den allt för populära gesten “talk to the hand”, knuffar mig så jag ramlar och startar en orgie av skratt med sina närvarande vänner. Chockerad som jag var, ställer jag mig upp och tittar mig omkring. Allas blickar är på mig och trots den pumpande musiken så hör jag folkets skratt. Chocken och oförståelsen går ganska snabbt över till ren ilska över att ha blivit kränkt så jag tar ett Dirty Harry grepp om hennes blus framifrån, lyfter henne och knuffar henne över hennes kompisar. Skrattet tystnade och det dröjde inte länge innan allt var precis som det var innan.

Med det här exemplet avklarat så tror jag att du lättare kan förstå om vem jag pratar när jag beskriver den här konstiga ramen av betéenden många kvinnor följer.

För att återgå till kvällen jag tidigare berättade om. Inpå småtimmarna börjar känna mig nöjd över kvällen utan dåligt samvete över illa spenderad tid. Utanför stället kommer en kvinna fram och hälsar. Min reaktion var givetvis positivt så vi började prata om världen och alla ytliga ting kring den. Trots att min signalapparat, vars syfte är att tolka kvinnors avsikter, hammrades sönder av en tonårspatriotisk tjej för många år sen, förstod jag att den här kvinnan var extremt intresserad av mig. Utan att tänka mer på whatever började vi hångla. Det var kul och allt vad det innebär. Efter en kvarts hångel frågar hon.

– Var jobbar du någonstans?

Fyra mil härifrån i en annan stad.

– Varför då?

Min första reaktion var att hon skämtade men hennes fullt allvarliga blick förvirrade mig. Vadå varför då? Jag svarade lite komiskt;

Företaget inte ville flytta hit när jag sökte jobbet så nu får jag pendla varje dag.

– Pendla? Va taskigt.

Va? Taskigt? Hur kan det vara taskigt när jag själv valt att arbeta i en annan stad än min egen. Desto mer jag tillät
mina tankar attackera hennes kommentarer, i hopp om att upptäcka någon form av halvtaskig sarkasm djupt begraven i ett brunt hjärnmembran någonstans, desto mer distansierades glädjen över sällskapet och den där spänningen jag just känt. När jag slutligen insett att hon onekligen kunde haft någon agenda, ville jag bara göra en sak. Gå hem. Jag säger inte att jag plötsligt såg ner på människan, men all attraktion och intresse försvann utan att ta farväl. Hon fällde ett par repliker som indikerade på att hon ville bibehålla kontakten och ev. gå vidare tillsammans men jag väjde undan och gick hem.


Slutsatsen av den här historien är följande.

Oavsett om du är kvinna eller man, kränker du mig så nitar jag dig.


/Frans Narcisius