Jag och Gud

“Och Gud sade, Varde ljus! Och det vart ljus.”

Jag brukade läsa denna välciterade rad med förundran och underkastelse när jag var yngre. I total omnipotens beordrar Gud tomheten att bytas ut mot ljus och det sker ögonblickligen. Som barn låg jag ofta i min säng, bad Gud att ta hand om mina nära och skydda dem från allt ont i världen. Han var värd min fulla kärlek. Att besitta egenskapen att kunna skapa liv från ingenting, förtjänar ju en avdyrkan lika omfattande som kraften att begå gärningen i sig. Det är sant. En handling eller ett brott måste bemötas med en belöning alternativt ett straff av likvärdiga proportioner. Det är exakt detta handlingskoncept som behandlas i alla de större skrifterna. Öga för öga, tand för tand.

Med åren började jag, genom erfarenheter och upplevelser, bygga upp mitt eget tänkande. Ungefär som Gud gjorde med universum fast över en mycket längre tidsperiod. Situationer uppstod, våld användes, tårar rann, skratt ekade och allt detta lade grund för min personlighet. Då jag alltid varit en tänkare per definition, så kom fasen av intern diskussion att ske väldigt naturligt. Frågeställningar blev allt vanligare och jag närmade mig gränsen till det området, som under min tid alltid klassats som tabu, snabbare för varje sekund som gick. Jag kritiserade vänner, politik, familj, samhället och t.o.m. mig själv. Min tankekropp blev allt mer muskulös och att ge, samt ta stryk kändes knappt alls längre. Tvärtom, det var givande att få en utmaning. För när man bröt ner alla ord och meningar fick man oundvikligen kunskap. Slutligen gav jag mig på Gud. I min mentala arena, vars läktare var fyllda av fiktiva karaktärer från samtliga tidsperioder i mitt liv, möttes vi öga mot öga.

– Vem är du?

“Jag är Gud. Din skapare”

– Men om du skapade mig. Vem skapade dig?

“Ingen. Innan allt fanns inget. Inget fanns innan allt. Jag är evig och har alltid existerat.”

– Det är omöjligt då allt i vår värld är baserat på kausalitet. Ingenting sker utan en orsak som vållar ett händelseförlopp som i sin tur vållar ett nytt.

“Precis som en amöbas dimensionsuppfattning är otillräcklig för att ta den någon annanstans än höger eller vänster förbi ett hinder, är din hjärna för enkel för att kunna förstå mig. Min existens sträcker sig förbi proportionerna av mänskliga tankegångar. Din övertygelse att något måste ha existerat innan något annat kan inte göra annat än brista. Ty då skulle händelseförloppet pågått i all evighet. Och om det pågått i en evighet, hur kan då någon ha skapat allt?”

– Jag tar tillbaka det jag sa. Ingen har skapat allt! Byt din självutnämnda tron mot tomrum och du har sanningen framför dig. Radera ordet Gud ur människans vokabulär och tillsätt universum. Universum är evigt och i dess vakum har liv skapats. Varför skulle du finnas? Ett väsen som gett liv för att överge det och sen kräva avdyrkan och ovillkorlig kärlek. Det är sant att våra hjärnor är för begränsade för att kunna förstå. Men inte för att förstå dig, utan för att förstå universum.

Jag vände mig om och sprang ut ur arenan. Med tårar i ögonen och tankarna splittrade hörde jag hur arenan brast samman och allt den varit uppbyggd av föll till marken. Jag fortsatte springa tills jag vaknade på morgonen, osäker huruvida min konversation med Gud varit en dröm eller äkta. Livet fortsatte och jag blev vuxen. Gud hade inget inflytande i mitt liv längre efter den dagen. Under dagarna gick mina tankar aldrig åt hans håll utan svävade kring alldagliga ting och saker som betydde något i verkligheten. Innan läggdags kunde jag dock inte undgå att återgå till de rutiner jag praktiserat som barn. Saken är den att jag fortfarande pratar med Gud om kvällen. Det bara det att han inte svarar längre…

/Frans Narcisius

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s