Lekar, attraktion och likgiltighet

Häromveckan befann jag mig på ett icke så anständigt hak här i staden där jag bor. Mitt mål med tillställelsen var att lyssna på musik, avnjuta rusdrycker och ev. träffa en handfull av intressanta människor. Förfest hölls i traditionsenlig anda och kvällen rullade på i full fart. För att underlätta läsarens ack så svåra uppgift (att förstå), känner jag att jag måste avlasta en liten hemlighet jag bär på; Jag hatar kvinnor.

Innan du kavlar upp ärmarna och laddar din harpun vill jag att du låter mig förklara. Och nej, jag hatar inte kvinnor i brist på annat eller för att jag är chauvanist (vilket jag faktiskt inte är). Alla kvinnor står naturligtvis inte måltavla för mitt hat men mitt extrema ordval bottnar i ilska så lugna dig. Dimman är påtaglig och feministiska slagord viner i luften! Jag dodgar dem och förklarar snabbt utan att tveka, jag hatar (vissa)kvinnor för att de ofta väljer att placera sig själva inom ramar av betéenden som jag omöjligen kan bemöta på ett “rätt” sätt. När jag skriver “rätt” menar jag givetvis det sätt som kvinnan i fråga har förväntat sig och vill se som resultat av sitt beteende. Eller har de ens en avsikt? Ibland är det väldigt lätt att bara avfärda krogkvinnans betéende som någon form av ritual i kölvattnet av ett sjukt begär att få känna MAKT.

Exempel: Jag minns såväl ett tillfälle på ytterligare ett icke så anständigt hak för ett par år sedan. Dansgolvet är fullt så jag och mitt sällskap(sex killar) bestämmer oss för att delta. Vi dansar och har roligt varpå en okänd skönhet närmar sig och verkligen gör klart för mig vad som komma skall. Hon rör sig väldigt snyggt och dansen är till en början inbjudande men går snart över till fullskalig kroppskontakt. Alkoholiserad som jag var (skulle gjort det nykter anytime) hakade jag givetvis på och den enda logiska reaktionen jag kunde tänka på var att ta för mig. Vid mitt första försök att göra exakt det hon gjort i två minuter så visar skönheten den allt för populära gesten “talk to the hand”, knuffar mig så jag ramlar och startar en orgie av skratt med sina närvarande vänner. Chockerad som jag var, ställer jag mig upp och tittar mig omkring. Allas blickar är på mig och trots den pumpande musiken så hör jag folkets skratt. Chocken och oförståelsen går ganska snabbt över till ren ilska över att ha blivit kränkt så jag tar ett Dirty Harry grepp om hennes blus framifrån, lyfter henne och knuffar henne över hennes kompisar. Skrattet tystnade och det dröjde inte länge innan allt var precis som det var innan.

Med det här exemplet avklarat så tror jag att du lättare kan förstå om vem jag pratar när jag beskriver den här konstiga ramen av betéenden många kvinnor följer.

För att återgå till kvällen jag tidigare berättade om. Inpå småtimmarna börjar känna mig nöjd över kvällen utan dåligt samvete över illa spenderad tid. Utanför stället kommer en kvinna fram och hälsar. Min reaktion var givetvis positivt så vi började prata om världen och alla ytliga ting kring den. Trots att min signalapparat, vars syfte är att tolka kvinnors avsikter, hammrades sönder av en tonårspatriotisk tjej för många år sen, förstod jag att den här kvinnan var extremt intresserad av mig. Utan att tänka mer på whatever började vi hångla. Det var kul och allt vad det innebär. Efter en kvarts hångel frågar hon.

– Var jobbar du någonstans?

Fyra mil härifrån i en annan stad.

– Varför då?

Min första reaktion var att hon skämtade men hennes fullt allvarliga blick förvirrade mig. Vadå varför då? Jag svarade lite komiskt;

Företaget inte ville flytta hit när jag sökte jobbet så nu får jag pendla varje dag.

– Pendla? Va taskigt.

Va? Taskigt? Hur kan det vara taskigt när jag själv valt att arbeta i en annan stad än min egen. Desto mer jag tillät
mina tankar attackera hennes kommentarer, i hopp om att upptäcka någon form av halvtaskig sarkasm djupt begraven i ett brunt hjärnmembran någonstans, desto mer distansierades glädjen över sällskapet och den där spänningen jag just känt. När jag slutligen insett att hon onekligen kunde haft någon agenda, ville jag bara göra en sak. Gå hem. Jag säger inte att jag plötsligt såg ner på människan, men all attraktion och intresse försvann utan att ta farväl. Hon fällde ett par repliker som indikerade på att hon ville bibehålla kontakten och ev. gå vidare tillsammans men jag väjde undan och gick hem.

 

Slutsatsen av den här historien är följande.

Oavsett om du är kvinna eller man, kränker du mig så nitar jag dig.

 

/Frans Narcisius

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: